Silobyggnadernas framtida öde

När Ruinlover besökte Cementa i Limhamn lärde hon sig ett och annat om nya användningsområden för gamla silosar som tagits ur bruk. Naturligtvis tillhör silosar en viktig del av vårt byggda kulturarv. Men byggnader som saknar funktion har enbart ett öde - förfall. Ruinlover är fövisso en obotlig ruinromantiker, men inser icke desto mindre att förfallet, om det går för långt, faktiskt för med sig betydelsefulla historiska värden i graven. Det bästa för en gammal fabriksbyggnad är oftast en ny funktion. Frågan är hur stora ingrepp som egentligen kan accepteras. När blir byggnaden något helt nytt? På Cementa upplystes Ruinlover om silobyggnader som gjorts om till bostäder. I flera av dessa fall hade ingreppen blivit så stora att byggnadssiluetten totalt förändrats. Nya byggnadskroppar har tillkommit och i vissa fall har den gamla byggnaden inte riktigt klarat av ingreppen, vilket resulterat i att stora delar av betongkroppen blivit utbytta.
Är detta bevarande? Är det tanken - att industriarvet får en kontinuitet i stadsbilden - som är det viktiga och har autencitet i så fall mindre betydelse i sammanhanget?
Hade världen befolkats av fler ruinromantiker skulle silobyggnaderna kunna klara sig som turistattraktioner. Tyvärr är det dock inte så många människor som tilltalas av tanken att tillbringa sin semester med att besöka gamla halvförfallna industribyggnader. Det finns således enbart två alternativ - att låta byggnaderna förfalla (och antagligen rivas så småningom) eller att ge dem nya hyresgäster (och hoppas på så små ingrepp som möjligt).



Bilden föreställer Gemini Housing på Islands Brygge i Köpenhamn. Bilden är tagen från http://farm1.static.flickr.com/22/30365507_d715d47d35.jpg


Bilden föreställer Grünerløkka Student House i Oslo. Bilden är tagen från http://www.fadderordningen.no/files/bolig/bilder/Grunerlokka/GRUute02S.jpg

Ytterligare ett exempel kan ni hitta på http://www.emporis.com/en/il/im/?id=614539. Byggnaden heter Silo Harburg och ligger i Harburg, Hamburg.