Söndagspromenaden fortsätter

(Läs förra blogginlägget först.) När Dockan undersökts och jag och mitt sällksap beklagat oss över att ett parkeringshus i konstruktion skymde sikten mot Västra hamnen, bar det av mot just detta område. Turning torso är ett vackert fotomotiv och landmärke men jag skulle inte vilja bo i detta skulpturbygge. Av en osäker källa har jag fått höra att det inte finns några räta vinklar i lägenheterna (!). Kan detta verkligen stämma? Snacka om att möbleringen blir ett klurigt pussel att lösa. En annan möjlig nackdel är brev och tidningshanteringen. Kul att springa ner i morgonrocken för att hämta tidningen varje morgon! :-/ Nej tack!
En plats som definitivt väcker min avundsjuka är det lilla postmodernistiska "lusthus" som ligger centralt på Västra hamnen. Tänk att sitta där bland grönskan och njuta av värmen när det fortfarande är kallt utanför. Tyvärr får inte allmänheten gå in och "prova på". Lusthuset tillhör en bostadsrättsförening i området.



Västra hamnen är en idyll på sommaren och våren, men...inte lika trevligt en regning höstdag. Jag har prövat på arkitekturspotting i området just en sådan dag och det kan inte rekommenderas. Ännu en anledning till att inte bo där...förutom det faktum att en del pengar behövs, förstås.

Efter besöket på Västra hamnen bar det av längs cyckelstigen på Ribban och bort mot Fridhem. Vem kan låta bli att fyllas av beundran, avund och en gnutta äckel när man besöker detta område som befolkats av med pampiga villor sedan 1890-talet. De rika sökte sig till stadens västra utkant för att njuta av närheten till havet och komma ifrån stadens smuts, lukt och larm. De fattiga fick istället trängas i överbefolkade arbetarområden som Lugnet och Kirseberg. Malmö var segregerat redan då! Men trots dessa blandade känslor lockas jag gång på gång att utfroska Fridhem på nytt. Bland favoriterna finns ett hus med tak belagt med skifferplattor samt en villa (från 30-talet ?) i tegel och puts.


Förutom intressanta byggnader kan man finna gamla pampiga grindar och vacker gårdsbelysning.


Vi vandrade skrattandes genom Fridhem mot Rönneholmsparken. På vägen dit såg vi huset som jag en dag ska (!) bo i. Fastigheten består av hyreslägenheter som ägs av Annabostäder. Lägenheterna har mellan tre och nio rum samt kök! Hmmm, kanske borde sätta upp mig på en niorummare ;-) Huset bär vackra balkonger i korrugerad kopparplåt och entréerna är placerade i inskjutna partier som är beklädda med vit mosaik. Fönstrena är utbytta men arbetet är så skickligt utfört att det är svårt att upptäcka på långt håll. Och det bästa av allt - det finns perspektivfönster!



Promenaden fortsätter!

Söndagspromenad

För snart två veckor sedan var jag, Ruinlover, på en mycket trevlig söndagspromenad i mitt älskade Malmö. Jag var ute i timmatals och promenerade, fotograferade och skrattade. Hur otroligt det än låter fanns det någon som ville följa med på en lång stadsvandring och som dessutom orkade lyssna på mitt pladder om vackra byggnader. Vi tog vägen förbi Orkanen, Malmö högskolas vackra glasbeklädda byggnad vid hamnen. Till mitt förtret upptäckte vi att det var omöjligt att få en bra bild på byggnaden eftersom en rad byggnadsställningar skymde sikten. Veckan därpå fick jag reda på att det är något fel på glaset eller infästningarna. Flera glasskivor har "smulats sönder och rasat till marken", informerade Sydsvenskan den 7 april. Vi fick alltså vandra vidare med svansen mellan benen och sikta in kameralinsen mot Dockan.

På Dockan möttes vi av Stadsarkivet, som är ett underbart exempel på hur man kan blanda olika material i en och samma byggnad. Love it! Framförallt gillar jag när man använder betongglas för separata detaljer eller byggkroppar.

Från Dockan har man en fantastisk utsikt öster- och söderut. Jag tog några fotografier på ett par av Lantmännens magasin och verksamhetslokaler. De ligger en bit bort så kamerans zoomfunktion kom väl till pass. Byggnaderna har något som tilltalar mig djupt. Jag vet inte varför men just nu står industriarkitektur högt på min "att se-lista". Det skadar inte heller att Lantmänens arkitektur är vackert grön.


Utsikten bjuder också på en av Malmös första funkisbyggnader, Kolgapalatset, nationalromatiska Posthuset, en vacker fyr, samt universitetsbron. Vad mer kan man önska sig av en stadsvy?

Min favorit på Dockan är Malmös egna lilla bostadstriumfbåge. Arkitekten har skickligt byggt in en öppning i huset för att rama in den den vackra utsikten. Där skulle jag kunna tänka mig att bo!



Än så länge har vi bara kommit en bråkdel längs den väg Ruinlover vandrade på sin söndagspromenad. Kom snart tillbaka för att läsa fortsättningen.

Silobyggnadernas framtida öde

När Ruinlover besökte Cementa i Limhamn lärde hon sig ett och annat om nya användningsområden för gamla silosar som tagits ur bruk. Naturligtvis tillhör silosar en viktig del av vårt byggda kulturarv. Men byggnader som saknar funktion har enbart ett öde - förfall. Ruinlover är fövisso en obotlig ruinromantiker, men inser icke desto mindre att förfallet, om det går för långt, faktiskt för med sig betydelsefulla historiska värden i graven. Det bästa för en gammal fabriksbyggnad är oftast en ny funktion. Frågan är hur stora ingrepp som egentligen kan accepteras. När blir byggnaden något helt nytt? På Cementa upplystes Ruinlover om silobyggnader som gjorts om till bostäder. I flera av dessa fall hade ingreppen blivit så stora att byggnadssiluetten totalt förändrats. Nya byggnadskroppar har tillkommit och i vissa fall har den gamla byggnaden inte riktigt klarat av ingreppen, vilket resulterat i att stora delar av betongkroppen blivit utbytta.
Är detta bevarande? Är det tanken - att industriarvet får en kontinuitet i stadsbilden - som är det viktiga och har autencitet i så fall mindre betydelse i sammanhanget?
Hade världen befolkats av fler ruinromantiker skulle silobyggnaderna kunna klara sig som turistattraktioner. Tyvärr är det dock inte så många människor som tilltalas av tanken att tillbringa sin semester med att besöka gamla halvförfallna industribyggnader. Det finns således enbart två alternativ - att låta byggnaderna förfalla (och antagligen rivas så småningom) eller att ge dem nya hyresgäster (och hoppas på så små ingrepp som möjligt).



Bilden föreställer Gemini Housing på Islands Brygge i Köpenhamn. Bilden är tagen från http://farm1.static.flickr.com/22/30365507_d715d47d35.jpg


Bilden föreställer Grünerløkka Student House i Oslo. Bilden är tagen från http://www.fadderordningen.no/files/bolig/bilder/Grunerlokka/GRUute02S.jpg

Ytterligare ett exempel kan ni hitta på http://www.emporis.com/en/il/im/?id=614539. Byggnaden heter Silo Harburg och ligger i Harburg, Hamburg.

Cementa - cementfabriken i Limhamn

För någon vecka sedan deltog jag i ett studiebesök på Cementa, den gamla cementfabriken i Limhamn. Jag möttes av magasin- och silobyggnader, betong och förfall i olika stadier. Besöket inleddes av ett antal kortare föreläsningar, varefter vi begav oss ut i kylan för att vandra omkring på fabriksområdet. Det som förvånade mig var att delar av området fortfarande är i drift. Cementproduktionen är helt nedlagd men depåerna förser fortfarande stora delar av södra Sverige med cement. Cementa AB ingår numer i den tyska koncernen HeidelbergCement.